fredag 13 juli 2012

Ledande socialdemokrater vill göra gemensam sak med Grekland

De socialdemokratiska europaparlamentarikerna Göran Färm och Olle Ludvigsson uppmanar nu Sverige att göra Greklands sak till vår. De underkänner regeringens analys av läget och lyfter i berömmande ordalag i en artikel i Aftonbladet fram grekernas duglighet och arbetsmoral. Det ska bli mycket spännande att se om någon socialdemokratisk finanspolitiker väljer att kommentera detta utspel. Jag har personligen i lite annan syn på läget än Göran Färm och Olle Ludvigsson. Att fall undan för den grekiska utpressningen kommer inte att lösa Europas problem. Lyssna gärna på Den politiska talradion där vi i flera program diskuterat den europeiska statsfinansiella krisen. Aftonbladet

4 kommentarer:

Anonym sa...

Dessa herrar verkar vara så ekonomiskt okunniga att de skulle kunna passa in i FP. Skriver de detta nonsens bara för att inte bli mobbade av den grekiske bänkgrannen? /Bosse

Göran Pettersson sa...

Svårt att säga hur långt dessa åsikter trängt in i Socialdemokraterna. Under Juholts tid var S för eurobonds.

Linda Åber Luthman - Höga Kusten Poeten sa...

Jag tror att både Grekland och Sverige kommer stå sig, Grekland får det givetvis kämpigt och bör få icke-EUstyrd hjälp. Vi har lyckligtvis inte Euron men får naturligtvis bevaka våra intressen ändå. Pengarna i Sverige tillhör inte regeringen utan svenskarna. (Skattemedel.) Så vi får bevaka vad politikerna behagar göra med VÅRA pengar. EU-avgiften är för ett så litet land som Sverige alldeles för hög.
Artikelförfattarna skriver nog så här av en enda anledning: De är rädda för att mista sina uppdrag. Och det är nog övriga politiker i EU:s parlament också, därför denna panik och i grunden oseriösa vilja att hjälpa Grekland. Att vilja hjälpa Grekland är bara ett spel för gallerierna. Om Grekland får hjälpen är de beseglade med ett djävulskontrakt.
Faller Euron så faller EU och då kommer vi få se en riktig politisk kollaps.
(Men det är ju ungefär som med missbrukaren, man måste nå sin botten innan man kan kravla upp igen.)

Edis sa...

Tydligen så kan dessa sossar mer om makroekonomi än folk här i varje fall!

Det är viktigt att förstå att problemen i eurozonen inte bottnar i slösaktiga sydeuropeer där sparsamma nordeuropeer skulle vara någon form av motpol. Nej, vad vi nu ser är effekterna av en oförmåga att uppnå prisstabilitet i hela eurozonen. Detta är orsakat av ett misslyckande i såväl Grekland som Tyskland och kan inte lösas med pekpinnar om att grekerna minsann ska betala det de lånat.

Om man kikar på eurozonen som helhet så kan man konstatera att både statsskuld och underskott ser betydligt bättre ut än för exempelvis USA. Problemet ligger istället i de obalanser som uppkommit mellan olika länder. I Tyskland så har man haft en mycket svag prisutveckling vilket fått till följd att landets konkurranskraft ökat (låg kostnad per producerad vara) vilket i sin tur lett till ett handelsöverskott, dvs man exporterar för mer än vad man importerar. I Grekland så har istället prisutvecklingen varit mycket kraftig varvid landets konkurranskraft drastiskt försämrats (hög kostnad per producerad vara), på så vis har man fått ett handelsunderskott. Ett handelsöverskott innebär också att kapital försvinner ut från landet och ett handelsunderskott innebär att kapital tillförs utifrån, dvs kapital har gått från Tyskland till Grekland. Genom detta tillskott av kapital så pressas kostnaderna för lån ned, och man hamnar i ett läge där man lånar istället för att producera. Detta beror inte på lathet, utan på de förutsättningar som råder (jämför gärna med situationen USA-Kina).

Det är detta man nu behöver vända. Krisländer som Grekland måste åter bli konkurranskraftiga genom bland annat sänkta arbetskraftskostnader och reformer. Man kommer troligen också behöva göra ytterligare skuldnedskrivningar; att bara ta nya stödlån för att kunna betala av på gamla lån (till gamla lånegivaren Tysklands glädje) lär inte räcka.

Krisen i de enstaka euroländerna försvåras också av det faktum att de inte har någon centralbank som kan öka utbudet av pengar för att finansiera statens utgifter vilket ger en 0-risk för långivarna, något som märks på räntorna för statspapper. Så här behöver egentligen ECB få några liknande verktyg i sin vertygslåda (ex. euro obligationer). För långsiktig stabilitet så behöver eurozonen troligtvis också gå mer mot en finansiell union än som idag, en monetär union.